Studentresor

Hur mycket fritid fick du och vad sysslade du med då?
Jag hade väldigt mycket fritid. Jag var ledig varje helg och varje dag mellan 8.30-14.30. Mina bästa vänner i USA hade samma schema som mig så vi umgicks på dagarna, shoppade, tränade eller fikade. Under året läser man också någon kurs. Då finns det tid att plugga på den lediga tiden. På helgerna försökt vi alltid utforska ny platser . Det tog 4 h med buss till New York så ibland åkte vi till NY över helgen eller någon annan stad. Vi gick på bio, åt ute eller umgicks med vänner. De flesta av mina vänner hade väldigt mycket fritid så vi försökte göra så mycket och upptäcka så mycket vi kunde av USA.

Hur överensstämde din resa med dina förväntningar?
Min resa överträffade alla mina förväntningar. Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta när jag reste och eftersom min ansökan och matchning gick väldigt fort så var de inget som jag gått och funderat över i flera år. Jag försökte verkligen utnyttja alla chanser till att resa och se mer av USA. Mina värdbarn var helt underbara och jag träffade vänner för livet. Det var så mycket mer än jag vågade hoppas på.

Vilket är ditt bästa minne som Au Pair?
Mitt bästa minne som Au pair är nog alla mysstunder med mina värdbarn eller de många resor jag gjorde under mitt år. Det är otroligt svårt att bara välja ett. Men kramarna från mina värdbarn eller resan till Kanada som jag gjorde med mina två bästa vänner över Nyår är nog de allra bästa minnena. Hela året i säg är ett helt otroligt minne som är svårt att ta in medan man är där. Det är först nu i efterhand som jag verkligen har förstått hur mycket jag har varit med om och upplevt.

Beskriv din resa med tre ord.
Kärlek, spänning och lärorikt

Behövde du mycket fickpengar?
Lottie: Nej.
Espen: Det beror på vad man väljer att göra där du åker. Man kan klara sig på 3000 men likaväl spendera 20000.
Frida: Du har redan betalt boende och mat. Det är väldigt billig att leva i Afrika. Så svar nej. Vill man dock göra turistgrejer som safari eller resa i landet bör man ha mer pengar på ett konto, det är så pengarna år åt.

Hur bodde du?
Lottie: Hos en familj tillsammans med andra volontärer.
Espen: Ett rum med eget badrum på ett barnhem med 30 barn och 2 kvinnliga arbetare.
Frida: I en afrikansk familj tillsammans med andra volontärer främst från Sverige men även från andra länder. Familjen har haft volontärer i flera år men är varken rika eller fattiga.

 

Espen                                              Frida

 

Varför valde du att resa med just SI och vad fungerade bra?
Min första kontakt med Au pair var när jag följde med en kompis på ett informationsmöte hos en annan organisation. Jag bestämde mig då för att på börja en ansökan mest på kul. Jag tyckte då att ansökan var rätt så jobbig eftersom de var precis innan de gick över till att göras på datorn. Dessutom var organisationen väldigt angelägen om att jag skulle vara väldigt snabb och kontaktade mig väldigt ofta. Jag gjorde sedan som många andra, googlade lite på de olika organisationerna och hittade då SI som jag kände verkade bra. Jag fick väldigt bra bemötande och informationen var väldigt tydlig och om man behövde hjälp fanns de alltid någon som svarade fort. I slutändan så tycker jag att det viktigaste är att man själv känner sig trygg med den organisationen man söker med vilken nu det än är.

Stötte på några problem? Något du är missnöjd med?
När jag väl påbörjade min ansökan gick det väldigt fort, jag gjorde klart den på mindre än en månad. Så min ansökningsprocess var relativ snabb och ja stötte inte på några problem.

Var det svårt att anpassa sig till det nya livet? Vilken omställning var svårast?
Jag tyckte att allt i början var väldigt lätt. Allt var nytt och spännande. Det jobbigaste var i början att få fram det man ville säga på bästa sätt. Som tur var så kom man in i språket redan på orientation och hade 4 dagar på sig att höra och tala engelska innan de var dags att kommunicera med värdfamiljen. Jag hade inte direkt någon hemlängtan i början. För mig kändes det som att jag var där och dom var hemma. Det var uppdelat liksom, väldigt märklig känsla. Att det är just barn man arbetar med tror jag gör omställningen lättare. De brukar inte ta lång tid innan de accepterar en och de bryr sig inte om man säger "have" istället för "had".

Hur fungerade det med språket? Var det jobbigt? Utvecklades du mycket?
Som jag sa så kom man in i det redan de första dagarna. Jag tyckte att de flöt på väldigt lätt. Jag känner framför allt att man har fått väldigt bra självförtroende att tala Engelska. Om någon frågar om vägbeskrivning eller liknande blir man inte helt ställd och nervös utan man kan flytande engelska och har levt med de i ett år. Det är en oerhörd stor fördel om man planerar att studera och mycket av kurslitteraturen är på Engelska.