Panelen del 3
Kände du att du blev en del av kulturen?
Lottie: På ett sätt ja, eftersom jag bodde i en familj fick jag ta del av livet där betydligt mer än om jag skulle åkt dit som turist och bott på hotell.
Espen: Ja det skulle jag säga men även att man i efterhand (då man kommit hem) förstår mer vad man varit en del utav och vad man inte riktigt kommit in i efter 9 veckor.
Frida: Folket i området där jag bodde var vana med volontärer och vet vad vi gör där vilket gjorde att vi kanske hade lite lättare att bli accepterade än vanliga turister. Vissa stannar och pratar medan andra fnissar i smyg. Vanligt förekommande var att de försöker lära en swahili och förväntade sig att man skulle svara på swahili. Vi levde bland den lokala befolkningen, använde samma transportmedel, handlade på marknader etc. mer eller mindre ett vanligt afrikanskt liv. På så sätt lärde vi oss själva kulturen och anpassade oss bra till African time, allt tar sin tid.
Lottie: Fattigdom. Inte samma möjligheter att spendera tid och pengar på fritid. Ingen som motionerade förutom några som spelade lite fotboll. Förlegade könsroller, kvinnan var hemma och skötte hushållet medan mannen jobbade och tjänade pengar. Inte stora möjligheter till shopping, äta ute eller gå på kulturella saker som t.ex. bio eller teater. Kyrkan hade en stor roll hos invånarna.
Espen: Det är för många för att ens börja rabbla på haha. Allt från klockan till att barn äter sist i familjen!
Frida: Allt. Tidsstressen som vi har i västvärlden. I Afrika är inte tid av betydelse, allt tar sin tid. I Sverige framförallt talar man inte ofta med människor man inte känner, så var det inte i Tanzania. På det sättet känner man sig välkommen dit. Likhet är dock att alla har sina fördomar. I västerländska samhället finns fördomar mot Afrika och dess kultur medan det finns lika mycket fördomar hos dem, ibland nästan mer. Största och tråkigaste skillnaden är att man märker hur stängda vi i Sverige är, alla sköter sitt. I Tanzania hjälper man varandra, dansar, spelar musik etc.
