Studentresor

Ciao! Har du studerat italienska under dina skolår och vill utveckla den (medan ordförrådet och grammatiken ännu sitter kvar!) eller vill du helt enkelt lära dig ett nytt språk? Vill du dessutom bli en del av en annan kultur, få njuta av medelhavsvärmen och helt enkelt komma bort från den svenska vardagen så är en språkkurs i Rom kanske något för dig. Vi som själva har besökt denna fantastiska huvudstad vet att den har mycket att erbjuda så som underbar mat, kulturella sevärdheter, en social befolkning, ett härligt nattliv och mysiga gator att vandra längs.

Med organisationen Avista kan du antingen läsa en normal kurs i 2-11 veckor eller en terminskurs i 12-48 veckor. Du har alltså en stor valmöjlighet när det gäller reselängden. Du läser 20-30 lektioner/vecka där lektionerna är 45 min långa och gruppen består av 8-12 deltagare.  Det allra vanligaste är att undervisningen sker på förmiddagar och det erbjuds alltid flera förkunskapsnivåer att välja mellan bl.a. italienska för nybörjare. Skolan, Leonardo da Vinci, är en av de största språkskolorna i Rom och ligger mycket centralt. Skolan arrangerar även aktiviteter som t.ex. gemensamma middagar, italienska filmkvällar och guidade besök av sevärdheter. Det erbjuds även dagsutflykter till bl.a. Neapel, Pompeji eller till kusten om man vill bada. Du kan välja att antingen bo i delad lägenhet med italienare eller andra kursdeltagare eller så kan du bo hos en italiensk familj. Några exempelpriser tagna från Avistas hemsida kan du se nedan.

Klicka här för att läsa mer om detta!

Arrivederci!

 

Johanna är en tjej på 20 år som rest med organisationen STS till Los Feliz (ett område i Los Angeles) under ett år. Familjen består av två värdföräldrar, en tjej på 3 år och en kille på 1 år. 

Varför valde du att resa med just STS?
När jag bestämde mig för att åka som Au Pair började jag kolla upp olika              organisationer och hittade de tre största organisationerna i Sverige nämligen STS Au   pair, Cultural Care och Skandinaviska Institutet.

•   Bestämde mig ganska snabbt för att inte åka med Skandinaviska Institutet dels för att deras sida var på engelska och jag ville få alla instruktioner på svenska från början. Deras hemsida såg ganska tråkig ut och det lockade inte direkt.

•   Cultural Care hade jag funderat på men efter att ha läst alltför många Au Pair bloggar som klagat på den organisationen så bestämde jag mig för att åka med STS vilket jag gjorde helt rätt i!

Aldrig hört någon dåligt om denna organisation och tjejerna på kontoret har alltid varit hjälpsamma och funnits där när man ringt/ mailat för att ställa frågor. Man fick bra med information om hur året kommer vara och hur hela ansökningsprocessen och matchningsprocessen kommer att gå till. Dessutom har STS sin förberedelsekurs på ett fint hotell istället för att man ska behöva ha en kurs på en gammal skola som Cultural Care har. STS lärare på förberedelsekursen bestod av fyra jättehärliga tjejer och de var väldigt roliga. En skillnad mellan STS och Cultural Care som var ganska avgörande var att matchningsprocessen fungerar olika. Med Cultural Care kan man endast prata med en familj åt gången och måste tacka nej till familjen innan man får en ny. Med STS kan man få prata med hur många familjer som helst åt gången vilket jag tycker är bra då man kan jämföra lite mellan de olika familjerna. Jag skulle lätt tipsa Au Pairer att åka med STS för jag tycker helt enkelt att det är den bästa organisationen.

Vad har fungerat bra med STS?
Allt skulle jag vilja säga haha. Informationen om Au Pair livet, hur man ansöker osv var väldigt bra. De ringde ibland och kollade hur det gick för mig och hur långt jag hade kommit i ansökningarna och när jag höll på att matchas med familjer ringde de mig och frågade vad jag tyckte osv. Väldigt bra och lättsamma tjejer som jobbar där och svarade alltid på mina frågor utan problem även om man ringde två gånger samma dag ibland haha. Någon vecka innan jag skulle åka iväg fick man även en lista på personer som åker från samma flygplats som en själv vilket var jätte bra då man kunde kontakta dem och bestämma att ses på flygplatsen så man slapp flyga hela vägen själv :)

Har du stött på några problem? Något du är missnöjd med?
Jag kan faktiskt inte komma på några problem jag haft med STS. Dock var det en liten grej jag blev irriterad över och det var när man fick ett mail av STS och det stod ungefär "Nu är det bara en vecka kvar tills du ska åka. Var noga med att kolla igenom att du har med dig alla viktiga papper" och så fanns det en bifogad lista på alla papper man behövde ha med sig. På den listen stod det några papper som jag inte hade och då fick man lite smått panik. Dessa papper kom två dagar senare på posten och inte förrän då kunde man andas ut. Så det enda negativa med STS var att informationen kunde komma lite sent ibland. Det var inte bara detta exempel utan det kunde hända fler gånger.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs Johannas blogg här!

 

Vad saknar du mest?
Lottie: Barnen på dagcentret.
Espen: Ett av barnen på barnhemmet.
Frida: Allt. Kulturen, barnen, de personer man bodde med.

Vad var jobbigast?
Lottie: Att se hur barnen på dagcentret behandlades. Misären, hur fattigt det var, hur lite mat de fick, ingen medicin eller vård. Att känna att man inte kunde göra så mycket för dem för att de skulle få det bättre.
Espen: Att gå upp och jobba fredag morgon.
Frida: Att veta att man inte kan hjälpa alla och att man hela tiden ifrågasätter sitt eget arbete. Ibland kunde själva kulturen och mentaliteten vara rätt jobbig, ex. de har sitt sätt att göra saker på ex. tvätta. Gör man på ett annat sätt tycker de att man är konstig och att det inte blir lika bra.

Vilka egenskaper krävs för att klara av den här resan?
Lottie: Nyfikenhet, öppenhet.
Espen: Du behöver vara social och nyfiken och inte va så himla rädd för skitsaker.
Frida: Egentligen skulle den vara nyttig för vem som helst. Man måste prova på något för att vet hur just du klarar det. Jag skulle säga att den passar den som vill upptäcka och lära sig om nya kulturer och möta nya människor som lever helt annorlunda dig själv. Man måste kunna vara beredd på att allt inte är en dans på rosor och att det kan vara tufft på alla olika vis. Öppen för möjligheter är en bra egenskap som man bör ha.

Vad skulle du säga till den som funderar på en sån här resa?
Lottie: Åk! Man lär sig så mycket om världen och om sig själv. Kan verkligen rekommendera det.
Espen: Att det är inget att fundera på, bara att åka och se vad som händer och inte vara så himla rädd bara för att du är på bortaplan. Om det skiter sig rejält är det bara att åka hem igen, annars kan du ta dig i kragen och fixa något själv utan dina föräldrar.
Frida: Åk. Är du öppen och inte har bestämda meningar innan hur det ska bli kommer allt att lösa sig på plats. Varje resa även om det är till samma plats kan variera väldigt mycket, därför bör du ställa dig frågan innan du åker; om det inte blir så som jag tänker mig, vill jag åka ändå? Är jag öppen för andra möjligheter?

  

 

Ida är en tjej på 20 år som åkte med organisationen EF/CC (Cultural Care) till Minneapolis, Minnesota där hon blev matchad i en familj bestående av två värdföräldrar, en storasyster (92a), en tjej 9 år, en kille 7 år och en tjej på 2 år.

Hur fungerar det med språket?
Jag har alltid haft engelska som ett av mina favoritämnen, så engelskan har alltid varit enkelt för mig. Men under året så har jag utvecklats så mycket! Man tänker, pratar och drömmer på engelska. På min resemånad, som alla har möjligheten att åka på efter sitt år, så trodde alla att jag var amerikan eftersom jag till och med hade lagt på en bred amerikansk dialekt.

Hur mycket fritid får du och vad sysslar du med då?
Jag hade väldigt mycket fritid, medans andra au pairer hade mycket mindre. De är alltid olika beroende på vilket behov familjen har av dig. Jag jobbade nästan aldrig kväll eller helg, bara ett fåtal gånger skedde de. Då umgicks jag med vänner, shoppade, fikade, konserter, resor, sjöng på open mic nights etc. Det finns så mycket roligt att göra i USA.

Vilket är ditt bästa minne hittills som Au Pair?
Det finns så många otroligt fina minnen, och alla resor jag gjort ligger alltid nära till hjärtat. Men när jag tittar tillbaks på mitt år om några år kommer jag antagligen tänka tillbaka på relationen jag fick med min värdfamilj och deras släktingar. Alla roliga stunder med barnen och värdföräldrarna. Det är minnen som aldrig kommer att blekna.

Beskriv din resa med tre ord.
Färgstark, otrolig, oförglömlig.

Läs vidare på Idas blogg här!

Frida: Orphanage, barnhem. Ett tjugotal barn i åldrarna 5-8 år som bor där och även går i skolan där. Jag fick hjälpa till i skolan men en stor del i arbetet var att bara finnas där för barnen, hjälpa till att tvätta, städa, hämta vatten etc.

Hur mycket jobb och hur mycket fritid hade du?

Lottie: Flexibelt. Jobbade halva dagen sedan fritid. Behövde inte utföra några hushållssysslor, handla eller laga mat t.ex.

Lottie: Umgicks med andra volontärer. Utforskade närliggande områden, safari, vandring. In till staden, marknaden, käkade ute, festade.
Espen: På fritiden gjorde man allt från att ta det lugnt med en promenad eller fika, till att bestiga berg och åka på safari och in till staden, gå på marknad, bada i pool på hotell m.m!
Frida: Gick till ett närliggande internetcafé, åkte in till den större staden, gick på marknader, gjorde utflykter t.ex. safari, Zanzibar, källor mm. Annars bara tog det lugnt hos familjen.

Gjorde du mycket aktiviteter?

Lottie: Ja. Badade, vandrade, utflykter.

Espen: Ja det skulle jag väl säga att jag gjorde! 

Frida: I Tanzania fanns det hur mycket som helst att göra så det beror på hur mycket man har med sig i pengar. Men jag åkte till Zanzibar i tio dagar och sedan även ett fyra dagars safari med övernattning i nationalparkerna. Några av volontärerna besteg Kilimanjaro samt besökte en masaiby.

Var det mycket socialt umgänge?
Lottie: Ja, många volontärer.
Espen: Då man åker på en volontärresa så är det nästan självklart att alla du möter kommer vara sociala.
Frida: Eftersom jag bodde tillsammans med flera andra volontärer hade man alltid någon att prata och vara med. Jättekul. Det kan förstås variera väldigt mycket beroende på hur många volontärer som valt att åka under just samma period.

Mötte du många olika nationaliteter?
Lottie: Ja, Belgien, USA, England, Sydafrika mm.
Espen: Då jag åkte med en brittisk/nya zeeländsk organisation mötte jag folk från över hela världen.
Frida: Ofta där det finns volontärorganisationer finns det även internationella organisationer. Träffade, tyskar, britter, amerikanare etc. väldigt blandat.

 

Är du sugen på att åka till London, men tycker det är svårt att veta var du ska börja? Det kan kännas tufft att komma som ensam svensk till denna storstad, och därför vill vi nu dela med oss av två länkar till sidor som kan hjälpa dig en bit på vägen.

Londonsvenskar.com är en hemsida lanserad 2003 som riktar in sig på svenskar i London. Här kan du få tips och råd på vägen, om allt från att hitta boende och rumskompisar till saker som vård eller hur du tar körkort i London. Något vi har hört mycket bra om är forumet som finns på den här sidan och som du även kan komma åt på Facebook. Här får du chans att komma i kontakt med andra svenskar och hitta på roliga aktiviteter så att du aldrig behöver känna dig ensam!

Ett tips vi fick under intervjun om arbete i London (läs tidigare inlägg här) var sidan Flatshare.com. Eftersom det är dyrt att bo i London är det vanligt att man delar boende och med hjälp av den här sidan kan du komma i kontakt med andra som söker rumskompisar eller har boende att dela med sig av. Skapa en profil och leta upp de personer och det boende som känns rätt för dig!

Lycka till!

Kände du att du blev en del av kulturen?
Lottie: På ett sätt ja, eftersom jag bodde i en familj fick jag ta del av livet där betydligt mer än om jag skulle åkt dit som turist och bott på hotell.
Espen: Ja det skulle jag säga men även att man i efterhand (då man kommit hem) förstår mer vad man varit en del utav och vad man inte riktigt kommit in i efter 9 veckor.
Frida: Folket i området där jag bodde var vana med volontärer och vet vad vi gör där vilket gjorde att vi kanske hade lite lättare att bli accepterade än vanliga turister. Vissa stannar och pratar medan andra fnissar i smyg. Vanligt förekommande var att de försöker lära en swahili och förväntade sig att man skulle svara på swahili. Vi levde bland den lokala befolkningen, använde samma transportmedel, handlade på marknader etc. mer eller mindre ett vanligt afrikanskt liv. På så sätt lärde vi oss själva kulturen och anpassade oss bra till African time, allt tar sin tid. 

För 37,3% (enligt vår enkätundersökning) är kontakt med djur och natur viktigt, och eftersom 50,5% kan tänka sig att göra en volontärresa tänkte vi tipsa om en kombination av dessa. Vi har valt ut några projekt som vi tycker verkar bra samt med organisationer vi varit i kontakt med.

·  Vill du kämpa för utrotningshotade djur? Med Goxplore kan du i 2-12 veckor hjälpa de utrotningshotade pandorna i Kina. Typiska arbetssysslor kan vara att städa, assistera Panda Keepern, förbereda mat samt portionera ut den och du kan också behöva hjälpa veterinärerna med medicinsk vård. När du inte jobbar finns ett antal aktiviteter du kan ägna dig åt, så som kinesisk matlagning, kalligrafi och annat om den kinesiska kulturen. För 8490kr och uppåt (beroende på antal veckor) får du en oförglömlig resa där i stort sett allt förutom flygresa ingår i priset. Att jobba med pandor kan man göra med andra organisationer också, men det här är det billigaste alternativet vi hittat.

·   Klappar ditt hjärta också för de utsatta djuren? I Ecuador kan du jobba på ett Animal Rescue Center och ta hand om olika typer av djur, ofta husdjur, som t.ex. apor, sköldpaddor, oceloter och capybaror som många har omhändertagits av djur- och miljöpolisen. Din uppgift blir, liksom med pandorna, att till största del vårda, ta hand om och finnas där för djuren. Med Volontärresor kan du vara borta i 2-4 veckor och priset ligger på 6500-11000 kr.

·   Vill du hålla dig inom Europa men ändå göra någonting betydelsefullt för djuren? Då har vi hittat ett bra alternativ med organisationen Blueberry! I Lakonikosbukten i Peloponnesos kan du jobba för sköldpaddornas beskydd, hålla stranden ren och informera befolkningen om sköldpaddornas utsatta situation. Man bor på en campingplats med andra volontärer. Du kan vara borta 2-12 veckor och det kostar 10660-32175kr (Flygresan ingår inte i priset och inte heller lunch).

·   Vill du sova under stjärnorna i Afrika och hjälpa elefanter i Kalahariöknen? Då är Goodtravels projekt i Namibia något för dig. Här får du bl.a. hjälpa elefanterna med vattentillgången, lära bönder om ekonomiska fördelar med turism och forska om elefanternas flyttmönster. Att vara borta i två veckor kostar 10900kr och sedan kan man förlänga med två veckor åt gången. 

Hur mycket fritid fick du och vad sysslade du med då?
Jag hade väldigt mycket fritid. Jag var ledig varje helg och varje dag mellan 8.30-14.30. Mina bästa vänner i USA hade samma schema som mig så vi umgicks på dagarna, shoppade, tränade eller fikade. Under året läser man också någon kurs. Då finns det tid att plugga på den lediga tiden. På helgerna försökt vi alltid utforska ny platser . Det tog 4 h med buss till New York så ibland åkte vi till NY över helgen eller någon annan stad. Vi gick på bio, åt ute eller umgicks med vänner. De flesta av mina vänner hade väldigt mycket fritid så vi försökte göra så mycket och upptäcka så mycket vi kunde av USA.

Hur överensstämde din resa med dina förväntningar?
Min resa överträffade alla mina förväntningar. Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta när jag reste och eftersom min ansökan och matchning gick väldigt fort så var de inget som jag gått och funderat över i flera år. Jag försökte verkligen utnyttja alla chanser till att resa och se mer av USA. Mina värdbarn var helt underbara och jag träffade vänner för livet. Det var så mycket mer än jag vågade hoppas på.

Vilket är ditt bästa minne som Au Pair?
Mitt bästa minne som Au pair är nog alla mysstunder med mina värdbarn eller de många resor jag gjorde under mitt år. Det är otroligt svårt att bara välja ett. Men kramarna från mina värdbarn eller resan till Kanada som jag gjorde med mina två bästa vänner över Nyår är nog de allra bästa minnena. Hela året i säg är ett helt otroligt minne som är svårt att ta in medan man är där. Det är först nu i efterhand som jag verkligen har förstått hur mycket jag har varit med om och upplevt.

Beskriv din resa med tre ord.
Kärlek, spänning och lärorikt